Ackord, Capo 3:
C G F Am G
Synt:
A14/B68
F G G G# G F
G A# G# G D#
F G G# G F D# F G x2
A# G# G F D#
F G G# G F D# F G
Omnichord:
Eb Bb Ab Cm Bb
onsdag 16 september 2009
Jag vill inte röra mig fort, bara fortare än dig.
Jag har tänkt på det här med stress. Ganska mycket, snabbt, och intenstivt. Nästan så att jag blir stressad av att tänka på stress.
Jag har rest ganska mycket på sistone. Främst inom Sverige men även utanför gränserna. Och det jag kommit fram till är att jag inte vill stressa. Jag vill inte skynda förbi i rulltrappan, tränga mig före på trottoaren eller smita över när jag har röd gubbe. Det har jag visserligen vetat ganska länge. Jag har egentligen inte så jävla bråttom någonstans men jag har alltid känt att jag mycket hellre vill vara framme, på plats, än här i tunnelbanor, bussar och bilköer.
"Det är inte destinationen som är det viktiga, det är resan dit", säger man ju. Och ja, jo det kan man ju säga. Om man går igång på sådant. Men det gör jag fan i mig inte i Stockholm. Så jag blir omedelbart stressad av tunnelbanan, av röd och grön gubbe, av Åhléns och av Stockholmska folkmassor.
Men inte utomlands. Jag har inget behov av att komma först utomlands. Jag tävlar inte i Åre, Paris eller Växjö. Jag är utom tävlan där. Det är säsongsuppehåll för vardagsstressen.
Det här är något jag ständigt försöker ta med mig tillbaka till Stockholm. Det där med att stå stilla i rulltrappan och låta den utföra sitt jobb i lugnan ro. Att invänta grön gubbe och att sluta fred inom mig själv även om jag precis missat tunnelbanan eftersom det kommer en ny inom 5 minuter. Eller 9 minuter. För det är inte så jäkla lång tid heller.
Jag vill importera lugnet från alla andra städer som inte är min stad. Jag vill känna att jag inte behöver göra något ibland eller, ännu viktigare, låta rätt saker få ta sin tid. Det kommer alltid finnas jobb att beta av, musik att spela in och mixa, människor som måste samordnas. Saker att ta tag i, kreativitet att förverkliga. Designa t-shirts, visitkort, skivomslag, vinjetter, bumprar, namnskyltar, hemsidor, affischer, lägenheten. Lära sig nya skalor, lyssna på ny musik, se nya filmer. Hålla sig uppdaterad på mode, tv-serier, världen.
"Du gräver din egen grav" kan man säga. Men det låter lite för bildligt och för att belysa stressen går riktningen åt fel håll. "Du bygger ditt eget berg" vill jag säga. Till mig själv då. Och till mig själv vill jag även tillägga att utsikten säkert är jättefin på toppen eller t om halvvägs upp om jag någon gång insåg var toppen eller halvvägs låg.
Jag läste om en boktitel i en annan bok en gång: "Peace is every step" hette den. Det låter bra. Den ska jag läsa någon gång när jag får tid.
Jag har rest ganska mycket på sistone. Främst inom Sverige men även utanför gränserna. Och det jag kommit fram till är att jag inte vill stressa. Jag vill inte skynda förbi i rulltrappan, tränga mig före på trottoaren eller smita över när jag har röd gubbe. Det har jag visserligen vetat ganska länge. Jag har egentligen inte så jävla bråttom någonstans men jag har alltid känt att jag mycket hellre vill vara framme, på plats, än här i tunnelbanor, bussar och bilköer.
"Det är inte destinationen som är det viktiga, det är resan dit", säger man ju. Och ja, jo det kan man ju säga. Om man går igång på sådant. Men det gör jag fan i mig inte i Stockholm. Så jag blir omedelbart stressad av tunnelbanan, av röd och grön gubbe, av Åhléns och av Stockholmska folkmassor.
Men inte utomlands. Jag har inget behov av att komma först utomlands. Jag tävlar inte i Åre, Paris eller Växjö. Jag är utom tävlan där. Det är säsongsuppehåll för vardagsstressen.
Det här är något jag ständigt försöker ta med mig tillbaka till Stockholm. Det där med att stå stilla i rulltrappan och låta den utföra sitt jobb i lugnan ro. Att invänta grön gubbe och att sluta fred inom mig själv även om jag precis missat tunnelbanan eftersom det kommer en ny inom 5 minuter. Eller 9 minuter. För det är inte så jäkla lång tid heller.
Jag vill importera lugnet från alla andra städer som inte är min stad. Jag vill känna att jag inte behöver göra något ibland eller, ännu viktigare, låta rätt saker få ta sin tid. Det kommer alltid finnas jobb att beta av, musik att spela in och mixa, människor som måste samordnas. Saker att ta tag i, kreativitet att förverkliga. Designa t-shirts, visitkort, skivomslag, vinjetter, bumprar, namnskyltar, hemsidor, affischer, lägenheten. Lära sig nya skalor, lyssna på ny musik, se nya filmer. Hålla sig uppdaterad på mode, tv-serier, världen.
"Du gräver din egen grav" kan man säga. Men det låter lite för bildligt och för att belysa stressen går riktningen åt fel håll. "Du bygger ditt eget berg" vill jag säga. Till mig själv då. Och till mig själv vill jag även tillägga att utsikten säkert är jättefin på toppen eller t om halvvägs upp om jag någon gång insåg var toppen eller halvvägs låg.
Jag läste om en boktitel i en annan bok en gång: "Peace is every step" hette den. Det låter bra. Den ska jag läsa någon gång när jag får tid.
måndag 7 september 2009
Ett meddelande från Arights myspace
Being Aright!
If you're one of those wonderful people who visit this site regularly you might be disgusted by the disgusting lack of updates. We are.
But if you're a local (locally close to us) you know that Aright! is not dead. This summer we've landed twice in Nyköping to play at an icecreambar (the hot chocolate was splendid, rock'n'roll doesn't always have to mean beer) and at a city celebration party. Two fridays ago we played at Strand in Stockholm. An amazing gig. We never had a better sounding gig and as a band I dare say we've probably never been better.
That's being Aright! on the constant road to joy and perfection.
Our upcoming debut-album... Um, actually it's probably our 2nd or maybe even 3rd (after "Killing for love" and "Live at Moccazine") but debut in the sense that it'll be available everywhere and not just at our gigs.
So: our upcoming itunes-spotify-klicktrack-amazonetc debut-album "I can't stand the rain I am made of sugar" will be released this fall by Popmonstret.
A digital release will hopefully be out in October with a physical copy not far behind.
It will a moody, atmospheric record. As close to cinematic as we've ever been, with lots of wonderful blippity-blops and vvvrrrmmmm's. Briefly put: this will be your soundtrack for many autumns to come.Signing out, with promise of a swift return
//Jack & Aright!
Lyssna på gamla releaser på www.myspace.com/arightmusic
If you're one of those wonderful people who visit this site regularly you might be disgusted by the disgusting lack of updates. We are.
But if you're a local (locally close to us) you know that Aright! is not dead. This summer we've landed twice in Nyköping to play at an icecreambar (the hot chocolate was splendid, rock'n'roll doesn't always have to mean beer) and at a city celebration party. Two fridays ago we played at Strand in Stockholm. An amazing gig. We never had a better sounding gig and as a band I dare say we've probably never been better.
That's being Aright! on the constant road to joy and perfection.
Our upcoming debut-album... Um, actually it's probably our 2nd or maybe even 3rd (after "Killing for love" and "Live at Moccazine") but debut in the sense that it'll be available everywhere and not just at our gigs.
So: our upcoming itunes-spotify-klicktrack-amazonetc debut-album "I can't stand the rain I am made of sugar" will be released this fall by Popmonstret.
A digital release will hopefully be out in October with a physical copy not far behind.
It will a moody, atmospheric record. As close to cinematic as we've ever been, with lots of wonderful blippity-blops and vvvrrrmmmm's. Briefly put: this will be your soundtrack for many autumns to come.Signing out, with promise of a swift return
//Jack & Aright!
Lyssna på gamla releaser på www.myspace.com/arightmusic
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)