fredag 23 april 2010

fredag 9 april 2010

På utländska.

Jag skriver nu även på engelska här: http://uhhuhradio.blogspot.com .
För soloprojektet "Uh-huh, Radio".

tisdag 23 februari 2010

This rock'n'roll is suicide.

03. First day of my life.
04. Lacey's walking now.
05. No one even knows you're playing a game.

Det var låtar. Jag skrev dom. Bam! Klar. Låt oss skaka oss fria från det förflutna, låt tidigare kreativa utlopp vara blott damm i ostädade lägenheter grovt synliga när solen ligger på.

För nu är det någonting nytt på G igen. Med trummor. Och utropstecken! Ja! Hurra!

Eller vänta lite nu. Fan. Trummor? Trummor. The bane of my existence när det ska mixas. Jag vet inte hur man spelar trummor. Jag kan inte säga att jag någonsin aktivt lyssnat på trummor. Men nu står jag än en gång framför en EP där vi har grymt bra trummor inspelade (jag är medveten om detta eftersom jag shakade lite under inspelningen, inte på ett febrigt sätt utan dansant, liksom). Grymt bra trummor, ja. 12 spårs trummor. 3 mickar bara till bastrumman. Pukor lite varstans. OH mickar. Distans (vafan är distans i trummor för något).

Ge mig ett beat. Färdigmixat. Det kan jag delaya lite och sen slå mig själv på bröstet och säg att jag skapat något men trummor som instrument? Det är en utmaning.
Jag läser mina fanmail från Tyskland ett tag till istället och ger den här utmaningen till framtida-Jack.

torsdag 14 januari 2010

02. Hearts Beat Strong

"My body's broken but my heart beats strong"

Jag har alltid haft en förkärlek till trummaskiner. Det går hand i hand med mitt hat för symboler och teoretiska kärlek till techno (det bör påpekas att min kärlek till techno endast kan appliceras i praktiken när jag är dyngrak eller i Berlin).
Mindre skräp och mer ihärdigt, obönhörligt pumpande.
Första (och hitills enda) gången jag lyckats kombinera den här kärleken till Aright!s livespelningar är med Hearts Beat Strong (Aright!-trivia: första gången Aright! använde en trummaskin i en inspelning var till Kill your boyfriend-uppföljaren David Fell).
Det gick så bra att vi använde den på en spelning i Nyköping och jag vill kaxa till det och säga att det var den näst-bästa låten vi spelade där (den som gick bäst den dagen var Dreaming of Lou Reed).

Hearts Beat Strong är lätt vår blippigaste låt på I can't stand the rain I am made of sugar. Den börjar enkelt med trummaskin och skruvad omnichord och slutar i oljud. Uppbyggnaden av instrument är så enkel och kliniskt ren att jag är kär i produktionen. Instrumenten introduceras aldrig mer än två åt gången (oftast bara ett) och ändå ligger det ett flertal melodier staplade på varandra. Produktionsmässigt är det även vår tjockaste låt (Lacey är den smalaste) och det märks mest på slutet. Alla instrument hakar på, det är körer och elgitarr-solon och xylofon och kaossilator.

Suckerpunch floating up the midstream
A fist connects a cheekbone smashed in
All's black and last thought:
"I hope you broke your hand, motherfucker"

I wake up a mess and body aches
Stole my wallet - what the hell the sun shines
Joke's on them I never got any money, anyway
Street's full, summerpeople milling about
here in Sweden we turn our faces to the sun
Oh my god has there ever been a country that loves the summer more than mine
I try to speak but my jaw just hangs to the side
I think I'm awestruck more than I have been beaten up
Sun rise, goes up and down all year
But now summer is here

YOU WANNA GO? Yeah I'm talking to you
WANNA GO? Yeah I'm talking to you
Can knock me down but I feel so strong
And you can't keep me down for long
YOU WANNA GO? Yeah I'm talking to you
WANNA BEER? Well hey buddy why don't get two
I've grown tired holding this pose
I'm not tough I don't wanna be tough

My body's broken but my heart beats strong
My body's broken but my heart beats strong
My body's broken but my heart beats strong
My body's broken but my heart beats strong
My body's broken but my heart beats strong

Swedesplease.net & Skivkoll.se

Swedesplease var tidigt ute med att digga Aright!
http://www.swedesplease.net/2009/12/10/popmonstret-presents-aright/

och skivkoll.se körde på deras linje:
http://www.skivkoll.se/2010/01/12/aright-i-cant-stand-the-rain-i-am-made-of-sugar/
"Småbitter akustisk neofolk" beskrev dom Aright! som och det tycker jag är alldeles lysande. Det låter lite Jeffrey Lewis/Bonnie "Prince" Billy och det är mycket mycket fint.

Rykten gör även gällande att Aright! ligger på A-rotation på Radio Skellefteå men änsålänge har jag personligen inte hört låten där.