Snyggt. Cleant. Rent. Tråkigt.

Här är the Animal Kingdom:
http://www.myspace.com/weareanimalkingdom
http://www.guardian.co.uk/music/2009/jun/17/new-band-animal-kingdom

Gårddagens New band of the day på Guardians musikblogg.

Innan jag börjar raljera vill jag bara påpeka en sak: Jag hatar inte hype. Visst, jag jobbar ständigt med att sänka mina egna förväntningar på film, musik, konst och mat för att inte bli besviken. Och ja, om någon rekommenderar en bok eller film för mig är det till 99% säkert att jag inte kommer sen den förrän jag glömt bort att någon rekommenderade den för mig.

Men ibland är det kul att hoppas. Att leva i tron att en ny Terminator kan vara lika bra som tvåan, att någon författare någonsin kommer leverera ord som Amy Hempel eller att ett band reanimerar rocken på samma sätt (citat Jack 2006: "HERREGUD VAD BRA DEN ÄR") som Sam's Town gjorde.

Fast någonstans bland jämförelserna tappar man ju bort sig. Det går inte att göra en bra Terminatorfilm genom att ge fansen precis vad dom vill ha. Vi fans vet ingenting. Överraska oss. Ge oss det vi inte visste att vi ville ha. Gör oss förbannade. Sisådär 6 månader innan Terminator Salvation kom ut så läckte ett potentiellt slut på filmen och det lät så jävla nattsvart och hemskt att det hade skakat om serien precis så som den borde skakas om. John Connor dog på slutet. Marcus Wright (nya Terminatorn) slet av honom skinnet och tog på sig det som en John Connor-kostym. John Connor blev en Terminator.

Kanske inte revolutionerande men oväntat.

Jag vill ju egentligen inte läsa en författare som härmar Amy Hempel för det är inte Amy Hempel och om någon annan än James Cameron gör en Terminator-film så vill jag inte se en som är trogen genren för det kommer bara bli en dålig kopia.

Christopher Nolan gjorde inte en Batman 5. Han började om på nytt.

Så när Guardian säger att Animal Kingdom låter lite som Sigur Ros eller Mew i indierocksjeans borde det oroa mig men jag väljer att bli upphetsad. Jag frammanar ett elitiskt musikstånd över tanken på mysigt konstig indierock och klickar mig fram till deras Myspace i hopp om tonal utlösning. MEN DET ÄR JU FAAN BARA COLDPLAY IGEN!!

Stora ögon. Lite sorgliga gitarrer. Uttråkade twentysomethings som sjunger om kärlek. Det är cleant producerat. Grafiskt snyggt. Dom har en musikvideo med kort skärpdjup. Ja, det kanske t om är "bra". Men annat än bakgrundsmusik skiter jag i Animal Kingdom. Jag skiter i Coldplay. Jag skiter i Keane. Ja, jag skiter nog fan i allt som låter bra i varuhus.

Egentligen skiter jag faktiskt i allt som är "bra". Jag vill bara att det ska vara intressant. Jag vill bara att det ska vara Jeffrey Lewis.

Eller nej det var ju det jag inte ville.