Jag kollar Guardians musikblog när jag är optimistiskt inställd till omvärlden.
Plastiscines - Barcelona
Kvinnliga Strokes sa någon. Betyder det att musikbranschen tycker dom är skittråkiga? Jag gillar singeln i alla fall.
http://www.myspace.com/plastiscine
Pony Pony Run Run - Hey you
http://www.myspace.com/ponyponyrunrun
"Wish I was young enough, wish you were made just for me". Fransmännen gör pop nästan lika bra som oss svenskar. Och deras "Girl, I know" live-version känns lite skönt 90-tal på något sätt.
Darwin Deez
http://www.myspace.com/darwindeez
"File next to: Jeffrey Lewis". Det är all rekommendation jag behöver faktiskt. Sen låter han väldigt mycket så som jag vill tro att Uh-huh, Radio skulle låta om jag hade någon koll alls på att programmera trummor. Och var lite med LSD-ig med mina texter.
Jag kollar inte på Guardians musikblog när det känns som om det finns så sjukt mycket bra band därute och jag kommer inte ens att höra 10% av dom. Jag är övertygad om att det där bandet som ska förändra mitt liv finns därute men att ingen annan än jag gillar dom. Tänk om jag aldrig får se dom live! Tänk om dom redan slutat spela! En bra vecka får jag bara panik sisådär 10 minuter om dagen.
Det är här är anledningen till att jag aldrig seriöst kommer försöka lyssna in mig på Tom Waits eller Elvis Costello eller ens Beatles. Det finns alldeles för bra musik just här och nu. Jag lämnar dinosaurierna till arkeologer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar