Det här inlägget har inget med musik att göra. Men på något sätt lite med kreativitet. Och musik är ju något som samhället betraktar som kreativt, förstås.
Jag har alltid tyckt att det är lite lustigt det där med att vissa handlingarna automatiskt betecknas som kreativa.
Musik, måla, skriva.
Det är som att ibland gör man saker och då är man produktiv men sen gör man andra saker och då är man kreativ.
Det är lite löjligt egentligen men dom yrken där kreativitet får bäst genomslag är inte alls dom uppenbart konstnärliga. Du förväntas vara kreativ om du är fotograf eller grafisk designer och det kan räcka med att ta en bild med auto-inställningen på kameran eller lägga på ett filter i Photoshop och någon blir imponerad. Och missuppfatta mig inte nu, jag gör saker för att imponera på någon. Helst någon annan men gärna mig själv (jag brukar bli imponerad av ungefär allt jag gör fram tills att någon annan får se det). Konst utan åskådare är lite som träd som faller i skogen.
Det är oftast människor som inte jobbar eller håller på med musik, bild eller ordkonst som är lättast att imponera på. Och dom är oftast mer uppskattande av kreativitet än dom som dagligen letar vinklar för texter eller tar fram kameran så fort något är snyggt och får dåligt självförtroende om dom inte gjort något skrytverk den här veckan (Hej! Jag heter Jack, lyssna på www.myspace.com/arightmusic).
I många fall beror nog det på att dom inte ser sig själva som kreativa. Men jag tror att det är helt fel och framförallt väldigt tråkigt för kreativitet (och fantasi, vilket är det vi egentligen pratar om) är något man övar fram. Den tillkommer och växer om du utsätter dig själv för intryck du inte är van vid. Det gäller helt enkelt att hitta nya sätt att uttrycka dig själv på. Och i en strukturerad bransch som ekonomi eller juridik är ett annorlunda tankesätt värt så mycket mer än i media där normen är att vara annorlunda.
Eller i alla fall betrakta sig själv som annorlunda. Om hela poängen med min text är att få en ekonom att göra något kreativt utanför ramarna (vilket antingen är precis vad som behövs för att hjälpa krisen eller exakt vad som inte behövs för att undvika den) så vill jag få till en bisats till kreatörer:
Gör mindre.
Jag talar bara ur egen erfarenhet här, och efter 5 dagar i Göteborg utan rakhyvel är det mycket möjligt att jag inte ens kan tala ur skägget, men jag vet att jag personligen kan vara så upptagen med att hitta nya projekt, helt besatt av att göra något, vad-som-helst-damnit-nu-nu-nu att jag glömmer bort att andas. Jag glömmer bort att man behöver influeras och ta in andra intryck för att göra något bra.
När jag hörde Bon Iver första gången så lyssnade jag inte ens på hela "Skinny Love". Jag stängde av efter halva låten och satte mig själv med gitarren för att härma till mig något liknande. Visst, jag blev inspirerad men det var inte förrän söndagen därpå när jag gick runt med en kaffe i handen, hela skivan i öronen (tills slut bara Wisconsin om och om igen) som han verkligen lämnade ett avtryck i mig.
Slutsatsen med bisatsen går att knyta samman till mitt förra långa inlägg: ta det lugnt. Gör mindre och se istället till att det du gör har substans.
Då kan du peka på det oftare och skryta längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar